-
Sitter i skolan vid ett engelskt tangentbord och jag ville skriva ett litet inlagg just for att jag just idag har en oerhord hemlangtan (jag vet att det ar irriterande utan a a och o). Men allting har borta gar sa himla fort. Sedan jag fatt jobb so har allt blivit so fruktansvart stressigt och omtumlande och jag har verkligen ingen tid att andas ut overhuvudtaget kanns det som. Jag saknar Viktor jattemycket. Jag saknar att krama pa honom pussa pa honom. Pussar ar sa himla fint, jag saknar det. Att somna i hans kna i hans lilla soffa om lordagskvallarna nar vi kollar pa nagon gammal film och det svenska godiset dessutom! Eller en fredagkvall hemma pa stalgatan med mamma och pappa, rosevin, god mat, langfilm och ja just det: Liptons red tea! Och Ginny och Piggy! Jag menar alla de dar smasakerna, allt det vardagliga - det vanliga. Det enda man egentligen tyckte om att gora nar man bodde i Helsingborg. Det saknar jag jattemycket for jag har det inte langre.
Jag jobbar 10 timmar och gar i skolan 3 timmar under SAMMA DAG vilket betyder att jag aldrig ar hemma. Samtidigt sitter jag pa hogar av laxor och 2000 andra saker jag bara m-a-s-t-e fixa och sa ska jag samtidigt forsoka hinna med att fa so mycket somn som jag bara kan. Da kanns det extra tungt i hjartat att man inte har nagons kna att somna i om kvallarna. Likval ingen som kramar mig och sager att jag ar duktig och att jag kommer klara detta och det ar bara att kampa vidare. Kramar ar so himla viktigt, forstor ni. Jag har an so lange bara behovt klara mig 3 veckor utan kramar men det ar jattejobbigt och kanns i hela kroppen (och fler veckor kommer jag fa vanta). Jag for peppa mig sjalv om natterna innan jag slacker lampan alldelles for sent istallet. Jag vet ju att jag gjort ratt i att flytta hit och jag har roligare har an i Helsingborg. Men det har hant so mycket och det ar stressigt och jag behover en kram och ett par dagar nar allt ar som vanligt kanske.
Jag jobbar 10 timmar och gar i skolan 3 timmar under SAMMA DAG vilket betyder att jag aldrig ar hemma. Samtidigt sitter jag pa hogar av laxor och 2000 andra saker jag bara m-a-s-t-e fixa och sa ska jag samtidigt forsoka hinna med att fa so mycket somn som jag bara kan. Da kanns det extra tungt i hjartat att man inte har nagons kna att somna i om kvallarna. Likval ingen som kramar mig och sager att jag ar duktig och att jag kommer klara detta och det ar bara att kampa vidare. Kramar ar so himla viktigt, forstor ni. Jag har an so lange bara behovt klara mig 3 veckor utan kramar men det ar jattejobbigt och kanns i hela kroppen (och fler veckor kommer jag fa vanta). Jag for peppa mig sjalv om natterna innan jag slacker lampan alldelles for sent istallet. Jag vet ju att jag gjort ratt i att flytta hit och jag har roligare har an i Helsingborg. Men det har hant so mycket och det ar stressigt och jag behover en kram och ett par dagar nar allt ar som vanligt kanske.
Kommentarer
Trackback
