And In The End, The Love You Take, Is Equal to The Love You Make
Konserten i söndags var det bästa jag varit med om. Jag vet inte vad mer jag ska säga. Allt jag vet är att jag nog aldrig har varit lyckligare i hela mitt liv. Det enda utantaget kanske är den här dagen. Paul McCartney på Ullevi 2004 var fint det med. Men tusan. Det här.. känner mig mållös.
Crosby, Stills and Nash
Vi kom till Hyde Park runt 13-snåret. Trängde oss så långt fram vi kunde i publikhavet och slog oss ner 20 meter från scenen. Dagen var än så länge årets varmaste här och vi påbörjade vår 6 timmar långa väntan innan Paul skulle entra scenen. Under tiden fick vi se Joshua Radin, Elvis Costello, Neil Finn och Crosby Still and Nash.
Runt 19.30 kom han ut på scenen. Extas!!
20 meter från Paul i 3 timmar. Herregud.
När han spelade Something så kunde man bara inte hålla tillbaka tårarna. SÅ JÄKLA FINT OCH BRA, ååh. Kanske kvällens bästa nummer. Klicka på länken för att se lite filmat.
Så fin tribute att det inte är sant. Fina fina George Harrison.
I've got a feeling, a feeling I can't hide, oh no. OH NO
Det började skymma, Paul spelade Let It Be, Fiiiint.
Sedan exploderade scenen. Live and Let Die såklart.
Under Hey Jude behövde inte Paul göra så mycket, vi i publiken sjöng det mesta åt honom.
Welcome home Paul!
Världens finaste människa skulle jag tro.
Tre timmar av konstant eufori, skriksång, glädjetårar, skratt och dans. Paul är så himla fantastisk, han var på strålande humör, charmig och så har han också en låtrepetoar som heter duga. Ja, vad kan jag säga. Allting var bara så perfekt. Thank you my love.
Crosby, Stills and Nash
Vi kom till Hyde Park runt 13-snåret. Trängde oss så långt fram vi kunde i publikhavet och slog oss ner 20 meter från scenen. Dagen var än så länge årets varmaste här och vi påbörjade vår 6 timmar långa väntan innan Paul skulle entra scenen. Under tiden fick vi se Joshua Radin, Elvis Costello, Neil Finn och Crosby Still and Nash.
Runt 19.30 kom han ut på scenen. Extas!!
20 meter från Paul i 3 timmar. Herregud.
När han spelade Something så kunde man bara inte hålla tillbaka tårarna. SÅ JÄKLA FINT OCH BRA, ååh. Kanske kvällens bästa nummer. Klicka på länken för att se lite filmat.
Så fin tribute att det inte är sant. Fina fina George Harrison.
I've got a feeling, a feeling I can't hide, oh no. OH NO
Det började skymma, Paul spelade Let It Be, Fiiiint.
Sedan exploderade scenen. Live and Let Die såklart.
Under Hey Jude behövde inte Paul göra så mycket, vi i publiken sjöng det mesta åt honom.
Welcome home Paul!
Världens finaste människa skulle jag tro.
Tre timmar av konstant eufori, skriksång, glädjetårar, skratt och dans. Paul är så himla fantastisk, han var på strålande humör, charmig och så har han också en låtrepetoar som heter duga. Ja, vad kan jag säga. Allting var bara så perfekt. Thank you my love.
Kommentarer
Trackback
